Jag kontaktade 1177 för rådgivning och blev rekommenderad att uppsöka vårdcentral på grund av en infektion som behövde bedömas. På vårdcentralen tittade sjuksköterskan kort på det, lade ett plåster och sa att jag kunde återkomma om en vecka om det blev värre. Besöket tog ungefär tre minuter och kostade 275 kr, utan att jag fick någon faktisk behandling eller åtgärd för infektionen.
Dagen efter var jag istället tvungen att söka hjälp på Närakuten Haga. Min upplevelse är att vårdcentralen inte tog mitt ärende på allvar eller... gav den hjälp som situationen krävde, vilket ledde till onödigt dubbelbesök och mer belastning både för mig som patient och för vården i stort.
Som patient med färdigbehandlad cancer, men med en del kvarvarande biverkningar från cellgiftsbehandlingen, remitterades jag från onkologen på St Görans sjukhus till Huvudsta vårdcentral i början av året. Jag var sedan tidigare listad på den vårdcentralen så det borde inte ha varit några konstigheter att de nu tog vid när slutenvården gjort sitt.
Detta fungerade tyvärr inte alls utan jag blev istället uppmanad att trots remissen kontakta onkologen på St Görans sjukhus eftersom läkaren på vårdcentralen inte ansåg sig kunna... bedöma mina symptom (bl a neuropati) och om nödvändigt förlänga min sjukskrivning. Man kan tycka att det hade varit på sin plats att han själv ringt eller på annat sätt kontaktat remitterande läkare för att reda ut problemen men istället såg han till att lägga det på mitt bord.
Jag fick alltså kontakta onkologen igen, trots att jag inte längre är deras patient, för att förklara vad som hänt och som ett resultat av detta fick läkare där avsätta tid för att skriva en förnyad remiss. När vårdcentralen fått också denna remiss bokades en tid för ett nytt läkarbesök. Jag gick dit, lite hoppfull, och fick träffa en för mig ny läkare. Men inom loppet av nån minut fick jag veta att den nya remissen inte gjorde någon skillnad. Mina kvarvarande besvär var ingenting som vårdcentralen ville befatta sig med. Jag reste mig från stolen och bara gick.
Jag fick återigen lov att ta kontakt med sjukhuset för att komma vidare. Nu har ytterligare lite tid förflutit och för att få min tillvaro att fungera har jag bytt vårdcentral. Förhoppningsvis blir det bättre.
Det jag har beskrivit ska inte få hända någon och ändå är det säkert inte unikt att det sker. Hur ska den som är sjuk orka styra och ställa med allt detta? Hur kan en vårdcentral slippa ta hand om patienter? Och varför i himlens namn följde inte Huvudsta vårdcentral upp vad som hände med mig när jag gråtande lämnade det sista läkarbesöket?
En bild framträder: först vägrar man överta det medicinska ansvaret för en patient från en annan vårdgivare, sedan blundar man för hur patienten mår i den kaos man själv skapat.
Det finns andra vårdcentraler, just den här borde kanske ges något slags näringsförbud?
Jag rekommenderar patienter som inte vill slösa bort sin tid och patientavgifter i onödan att undvika Behnaz Tabibzadeh (läkare) på Huvudsta Vårdcentral. Personligen upplevde jag henne som både medicinskt och kommunikativt inkompetent, med en aura av någon som gett upp livet.
Huvudsta Vårdcentral är skattefinansierad, samtidigt som den drivs i privat regi (i aktiebolagsform), vilket innebär att läkarna delar på den kraftigt vinstdrivande verksamhetens resultat i form av aktieutdelningar.
Kanske är denna extra inkomst... tillsammans med en redan hög specialistlön en bidragande orsak till att vissa läkare successivt tappar motivationen att utföra ordinarie sysslor på ett för patienten tillfredsställande sätt (empati, omsorg, professionalism, osv)? I ovan fall tycker jag förtidspensionering borde övervägas för att möjliggöra att mer engagerade och talangfulla nya resurser släpps in i verksamheten.
3
