Jag ringde idag efter att ha pratat med Skånetrafiken. Jag berättade för den som svarade att igår, när jag reste med en brukare, glömde min favorit vattenflaska i bilen. Jag sa att jag hoppades att den skulle hittas och återlämnas till mig. Mannen var otrevlig från början och verkade inte lyssna på mig alls. Först sa han att jag måste hämta flaskan själv. När jag pratade vidare sa han att jag skulle ringa Skånetrafiken eftersom de var tvungna att identifiera bilen jag körde. Jag försökte förklara att jag redan hade ringt... Skånetrafiken och hade bilnumret, men jag kände mig ignorerad hela tiden. Min arbetskollega lyssnade på det här samtalet. Hon anslöt till slut också i konversationen. Hon upprepade det jag har redan sagt och betonade att det han frågar om har jag redan sagt bara att han inte lyssnar på mig. Hon sa att vi hade adressen där jag körde, bilnummer och att det var otrevligt åt mannens sida att han inte försökte lyssna eller hjälpa mig och bara pratar och pratar. Han frågade om vi kunde prata engelska om vi inte förstod vad han sa på svenska. Min kollega är svensk, och hon blev väldigt irriterad av denna nonchalanta attityd. Mannen lyssnade uppenbarligen inte, eftersom det tog honom en stund att inse att en infödd svensk kvinna hade deltagit i samtalet. Jag känner mig ignorerad, kanske på grund av min utländska accent.
1
