Jag spenderade åtta månader där under 2007-2008. Innan man började där fick man höra att åh, allt var så bra, de ställde upp för och hjälpte eleverna att anpassa sig till samhället, och deras gymnasieskola var tillräcklig för att man skulle kunna söka in till gymnasiet efter.
Problemet var väl bland annat följande; lärare och personal tryckte ner elever. Jag fick inte gå i skolan mer än två dagar i veckan, och dagarna var från klockan nio till två, däremellan ca en till en och en halv timmes rast. Blev mordhotad av en... annan elev, men det skulle helst tystas ner. När jag tillslut fick nog och beslutade mig för att byta gymnasium och flytta hem igen, fick jag höra av en stor mängd av personalen att jag inte var mogen för ett vanligt gymnasium och inte skulle klara av det. Heh, jag går sista året på samhällsprogrammet nu och det har inte varit några problem.
Om du väljer att själv börja där eller placera ditt barn där, räkna med att du/barnet blir pikat, hånat (av personalen), att det försiggår saker såsom självmordsförsök och att eleverna sitter och skär sig under rasterna. Räkna även med att de gång på gång kommer försöka övertala dig eller ditt barn att börja på tabletter. Du kommer heller inte bli motiverad att plugga, istället bli informerad om att "har man asperger behöver man inte ha ett jobb, man får pengar ändå".
Skulle kunna fortsätta länge. Men för att avsluta: De åtta månader jag tillbringade där, var de värsta i mitt liv. Jag har aldrig mått så dåligt och känt mig så förnedrad tidigare.
1
