Jag jobbade med här som ridlägerledare för länge sedan när jag var ung tonåring.
Familjen var underbar, omtänksamma trevliga och som ridlägerledare bjöds vi på restaurangmat till senare middag från Restaurangen vid Fenix Park. Vi fick "äta så mycket glass och godis vi ville" tillsammans med den mat som vi åt tillsammans med barnen all Inclusive. Frukosten var hotellklass. Vi bodde väldigt mysigt i egna stugor. Stallen var fina, nya med porlande vattenfontän som vi vattnade hästarna i efter ridpass. De tog hand om sina djur.... Munderingen smörjdes en gång var 7:e dag. När vi var trötta vilade vi. Vi gjorde schemat själva. Inget som kontrollerades av ledare utan översågs med ok. Familjen var upptagen med andra delar av verksamheten ofta. Jag hade enormt trevligt och roligt och familjen brydde sig om oss till 100% och vi kunde tala med dem om det mesta i livet och de hade alltid goda råd att ge och så ofantligt stor välvilja. Man kunde ringa dem närsomhelst under året och de hade alltid tid. En häst som inte hade möjlighet att användas längre i ridlägerverksamheten på grund av en svår skada i hagen av en annan häst och som dömdes ut som "sällskapshäst" med knappt lätt ridning som en normal ridskola skulle ha skickat till slakt räddade de och den såldes vidare till en gullig tjej som har den som sällskapshäst till sina hästar på sin gård. Ja, det var ofantligt med jobb som ridlägerledare, det är det. Det var därför vi var flera anställda dessa år än de som kört en ride och gått till facket och fått pengar. Semestersättningen fick jag i Augusti med min slutlön utan att jag sade till tillsammans med ett rekommendationsintyg. En sak kan jag säga. Det var min bästa upplevelse av arbete inom ridlägerverksamhet under min tonårstid. Jag har arbetat vid flera stall under min uppväxt. Jag blev ledsen och bestört när jag nu väldigt många tiotal år senare läste vad de fått erfara. Så ofantligt sorgligt. Avundsjuka är det farligaste som finns i ett samhälle. Glöm aldrig det. Glöm inte vad Majken och Georg var med om.
3
