Är det inte så att man nästan måste gilla Granngården? Det ligger i konceptet liksom? Och det gör jag ju. Jag gillar butikdkatten som ligger och sover i en korg på disken. Jag gillaratt det snarare är jag själv som säljer gräsklipparen än försäljaren. Jag gillar att personalen är så långt från besserwissers man kan komma.
Men ändå känner jag mig inte riktigt hemma. Kan det vara det att lantmännens ande fortfarande vilar över butiken?
gillar detta
