Äppelvikens Läkarmottagning. Jag ger recension ”exeptionellt” på alla områden. Jag har haft förmånen att ha Dr Ruzena Söderström som husläkare i flera år. Jag har fått kompetenta råd och remisser när det behövts. Jag upplever att hon alltid är tillgänglig, Dr Söderström är engagerad, noggrann, visar intresse för mig som person och inte bara den åkomma jag söker för. Hon ger kloka och intelligenta råd. Jag är så tacksam!
Här kommer ett långt inlägg, som i sin helhet beskriver den tid som jag var skriven hos Ruzena. Kort och gott, så länge jag var frisk fick jag bästa mottagandet! Problemet började då jag fick problem med min hälsa.
Jag blev inlagd på sjukhuset för problem med njurarna, fick antibiotika intravenöst, blev ständigt väckt av nya prover och undersökningar. När jag blev utskriven fick jag återkommande besvär, och det var här som jag upplevde en förändring i Ruzenas behandlingen gentemot mig. I och med återkommande besvär i... några månader innebar det att jag behövde ha en kontakt med min husläkare (vilket läkaren på sjukhuset också hänvisade till för djupare utredning och återkommande besvär). Ruzena blev helt plötsligt ofta arg och väldigt kort i tonen. Vid samtliga tillfällen då jag beskrev mina symptom, avbröt hon mig. Hon var helt enkelt inte det minsta intresserad av att höra att statusen var densamma som innan eller hade försämrats, utan ville bara veta om det hade blivit bättre.
Akutsjukhusläkaren hade i utskrivningsjournalen skrivit att jag bör djuputredas vid återkommande besvär. Ruzena skickade en remiss (vilket jag vid senare tillfälle kom att få reda på aldrig hade gjorts). När jag frågade var hon skickade remissen ville hon först inte säga. Senare berättade hon argt var hon hade skickat remissen och hotade med att jag inte får vara skriven hos henne om jag ringer till kliniken (vilket jag inte ens varken hade sagt eller tänkt göra).
Jag fortsatte att gå till jobbet men till slut fick jag en massa andra symptom som klart visade att något är fel, och att min kropp inte klarar av det längre. Jag fick feber, svimmade, muskelkramp, hjärtklappning osv. Jag informerade Ruzena om detta som tyckte att jag var fullt frisk att gå till jobbet, detta trots att jag mådde mycket sämre än veckan innan (den veckan som Ruzena dessutom tyckte att jag skulle vara hemma och då jag inte behövde ett sjukintyg). Jag försökte förklara flera gånger men det var som att prata med en vägg, för hon hade redan bestämt sig att hon INTE skulle bli inblandad i detta. Jag blev tvingad till jobbet och åkte dit, och i dörren blev jag hemskickad av min chef direkt. Han bara tittade på mig och sa ”du ska inte vara på jobbet i det här skicket”. Jag ringde för att informera Ruzena om detta och det första hon fick ur sig när jag berättade att min chef skickat hem mig var ”då går det på deras företagshälsovård”. HUR kan detta vara det första en läkare kommer att tänka på när en patient ringer och berättar om alla symptom. Vems statistik eller räkning detta hamnar på bör INTE vara i prioritet, utan det bör hälsan vara. Jag åkte till Ruzena för läkarbesök och hon ville ta snabbsänka. Snabbsänka under pågående eller nyss avslutad antibiotikabehandling bör inte utföras (https://www.blodkollen.se/sv/analys/crp) och värt att nämna är att jag sedan över en vecka tillbaka hade gått på antibiotika, så hon hoppades väl att kunna missvisa resultatet genom att ta provet just när jag gick på antibiotika. Det kom att visa sig, att jag TROTS över en veckas antibiotikakur, hade förhöjd CRP.
När jag började må bättre listade jag mig snabbt som blixten hos en annan läkare. Jag bad Ruzena om en kopia på min journal och ringde även det stället som hon hade skickat remissen till (för ytterligare utredning nämnt ovan). De meddelade mig att det aldrig funnits någon remiss i mitt ärende överhuvudtaget. Inte heller i journalen jag fick från Ruzena framkom det att hon hade skickat remissen, så det visade sig vara en ren lögn. I min journal hade hon även i flertal anteckningar hittat på sådant som jag aldrig sagt till henne.
Idag när jag är på bättringsväg förstår jag inte hur jag kunde stå ut med den behandlingen, men när man är i så dåligt skick har man varken ork att kämpa och tror dessutom aldrig att en läkare skulle bete sig så. Idag har jag en läkare som tar mina besvär på allvar, och som, hör och häpna, inte lägger på luren eller avbryter sina patienter, inte heller hittar på saker i journalen eller ljuger om remisser. Detta borde ju i all klarhet vara en självklarhet.
3
